och jag vill bara krypa ner under täcket och försvinna ett tag... Lite höstångest kanske? Eller ångest i allmänhet bara? Det var ju ett tag sen jag drabbades och det känns som om en gammal vän som kommer på ovälkommet besök. Nåja, jag vet ju att det går över igen... Och det är en trygghet i sig, att veta att det faktiskt finns en ände på det :)
I övrigt händer det väl inte så mycket...Jobbar, jobbar, jobbar och önskar att jag kunde få lite ledigt..inget nytt under himlen m a o
Usch vilket oinspirande inlägg!! Det mest spännande är väl att jag köpt ny, större säng (vilket iofs är heeeeeelt underbart!!
Blä! Lägger ner och lägger mig under täcket och läser om skotska höglandskrigare på 1700-talet :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar